Fotspår i natten

*svär åt firefox som borde ha vett att inte uppdatera sig automagiskt medan jag bloggar*

Anyhow…

Jag hade rätt mycket tur idag. Ekonomiskt i alla fall.

Jag ligger efter en hel del i läsningen inför tentan som är på fredag, och eftersom jag har varit lite lat och lite ekonomisk (orka lägga 300 på en bok som man ska läsa 100 sidor i) så har jag inte skaffat den mesta av kursens litteratur. Jag har försökt hitta den på biblioteket för läsning där men utan framgång, någon annan måste ha läst boken som jag skulle läsa. Så idag tänkte jag att jag måste ta tag i saken. Så eftermidagen avsattes till att köpa dyr kurslitteratur för pengar jag inte hade. Trodde jag i alla fall…

När jag kom till studentbokhandeln, väntade mig en mindre trevlig överaskning. Böckerna som jag skulle ha var slutsålda. Jag frågade expediten om dem, för jag tänkte att de kanske skulle få in dem snart, men fick då till svar att en av böckerna var slut på förlaget och att den andra kunde komma in tidigast på måndag, efter tentan. Smått panikslagen skyndade jag mig till Akademibokahndeln, i förhoppningen om att de skulle ha ett exemplar av böckerna. Men de var naturligtvis slut där också. Med en stigande oro återvände jag till biblioteket för att göra ett sista desperat försök att få tag i böckerna för läsning där samt eventuell kopiering.

Efter att ha letat mig blind efter boken som kändes viktigast, kände jag mig tvungen att rådfråga bibliotekarien ifall hon viste om boken var försvunnen eller inte. Det visade sig att den inte alls var försvunnen, utan att den bara var insorterad under titel. Tydligen gör de så med vissa böcker. Så mycket för mina bibliotekarie-skills…

Nu kunde jag i alla fall läsa i godan to. En stund. Tills jag insåg att jag inte hade an chans i världen att hinna läsa ut boken inann biblioteket skulle stänga. Så jag fick leta rätt på automaten där de säljer kopieringskort. I jämförelse med Borås biblioteks privata och billiga bokkopieringsbås, är GUs ibibliotek betydligt tråkigare. Det kostar en krona per kopia, och maskinerna står mitt i genomfartsleden nedanför en trappa. Jag laddade kortet med alla kontanter jag hade på mig, och smög ner för att kopiera.

Jag fick känslan av en brottsling som är i färd med att göra något mycket olydigt när jag stod där och kopierade uppslag efter uppslag. Inte blev det bättre av att kopiatorn pep på ett väldigt otrevligt sätt varje gång den skrev ut ett papper… Till slut blev jag i alla fall klar, kopiorna som jag matat kortet med räckte precis.

Jag hade rätt gott om tid på mig när jag var klar med kopieringen, och hann nästan läsa ut en till bok som vi ska ha till tentan. Dessutom har jag under kvällen läst igenom en mycket seg artikel som handlade om bibeltolkning under forntiden… Jag känner mig rätt ninjig faktiskt. Och så slapp jag betala en massa för den där boken…

Vi skrev färdigt vår uppsats. Tyckte vi i alla fall. Sen fick vi tillbaka den från examinatorn som tyckte att den inte alls var färdig, och ändra det här och det där. Så vi ska väl forstätta med den och göra den helt klar. Någon gång…

Idag har vi tagit foton till Dionysos kalender. Jag, Frida och Anna blev fotade av Hanna. Temat var medeltidsdamer i höstväder. Det fanns en hel del lovande bilder, tror jag.

Jag simmade i måndags föresten. Det var väldigt trevligt. Fick en del träningsvärk också, men så känner man att man rör på sig, så det är bara trevligt. dessutom solade jag solarium. Det var helt ljuvligt! Man kände sig som omslutin i något varm och kärleksfull. Tanken är att jag ska fortsätta simma och solaria. Behöver motionen och ljusterapin som det innebär.

Jag tror att jag kommer klara den här vintern. Jag tror jag kommer klara mig rätt bra till och med. jag behöver inte vara ensam så mycket längre, nu när jag bor med Lars. Det är bara när han är borta hela kvällar som det kan bli lite ensamt. Men jag har nära till många människor jag känner nu, människor som nog kan bli riktigt nära vänner. Jag känner mig rätthoppfull inför framtiden. När jag slipper känna mörker, när jag slipper drunkna i mina egna destruktiva tankegångar, eller irra runt i förtvivlan och stress över något som egentligen inte alls är. Då är livet riktigt bra. Ljust och fullt och framtidstro. För någonstans kommer jag landa. Även om jag hamnar i arbetslöshet när jag pluggat fördigt, även om jag får problem med både det ena och det andra, så lever jag, jag lever och har ett äventyr framför mig. Ett liv som jga är helt och hållet fri att forma och göra till vad jag vill. Och bara min fantasi sätter gränser. Eller mitt mod. Man måste våga för att vinna sägs det…

jag skulle vilja ge mig ut och resa någongång. Lars har lovat att vi ska ut och tågluffa någon gång. Jag hoppas verkligen att vi genomför den idén, för det är en dröm jag haft sen jag var liten. Jag skulle inte våga åka helt själv, men har jag någon med mig, så måste det bli helt fantastiskt kul. Tänk att vara helt fri, att kunna resa dit man själv vill, följa rösten i sitt hjärta och flyga med vindarna!

Klockan är rätt sent nu. Men det är så skönt att skriva den här kvällen på dygnet, när man är helt klar i huvudet, samtidigt som den stundande nattsömnen gör en varm och mjuk. På gränsen mor drömmar…